Tore David Ahlbom är mitt namn. Jag föddes i Mölndal den 10 mars 1976. Mellan 1979-2001 växte jag upp i den lilla hålan Herrljunga som ligger 86 km nordost om Göteborg.

Om du har åkt tåg mellan Göteborg och Stockholm någongång har Herrljunga med stor säkerhet passerats. Tack vare dess status som järnvägsknut stannar till och med några X2000 där varje dag. Ungefär varannan timma ökas Herrljungas befolkningsmängd med några hundra procent. Det är då alla kliver av ett tåg för att ta ett annat - till exempel till Borås, Uddevalla eller Lidköping. Om man hinner kan man beskåda raggarnas samlingsplats - korvsjappet (av myndigheter kallat "järnvägskiosken").

Trots (hat)kärleken till Herrljunga känner jag att Göteborg är min grund och rot, även om jag numera är glad för att inte behöva bo i en storstad utan i en lagom stor och trivsam trästad. Mina föräldrar kommer båda från Göteborg och jag antar att avkomman gärna blir lite göteborgifierad då... Har bott i Askim och Kungsbacka innan min far fick jobb på det välkända fotolaboratoriet i Herrljunga.

I övrigt är jag en ganska vanlig(?) individ. Tycker om allt det goda här i livet och vill gärna både äta av kakan och samtidigt ha den kvar; ett motto som verkar vara tämligen svårt att uppfylla.

Ahlbom ur datorperspektiv: Mitt första möte med en dator var någongång under 80-talet, då fadern till en av mina gamla polare lånade med sig en PC från jobbet över helgerna. På den tiden förstod jag inte att man kunde göra annat än att spela spel med datorer, samt att farbröder utförde en massa tråkiga ekonomiska operationer på sina jobb med hjälp av dem... Man minns med glädje de gamla spelen Striker, Ribit, Gato, Tron, Winter Games. För att inte tala om Police Quest 1, Leisure Suit Larry 1 och King's Quest 4-5 när de kom. Det var ju bara helt fantastiskt. Att gå från 16 färgers EGA-grafik till 256 färgers VGA var så enormt mycket mer omvälvande än vad det är när någonting "revolutionerande" dyker upp idag. Man har blivit en smula avtrubbad och blir inte sådär överimponerad längre. Jag vet inte om det har med åldern eller världen i allmänhet att göra.

Någongång under 1988 eller 1989 plockade tidigare nämnda polare fram ett telefonmodem och vi ringde till ABC-klubben där hans pappa hade ett konto. Man kunde hämta hem lösningar till Sierra-On-Line spel - skrivna av FidoNet's kult-farbröder Anders M Olsson och Jörgen Hansen. Det var ju otroligt häftigt, men först våren 1991 drog det hela igång på allvar. Då kom nämligen _min_ far hem med ett internt 1200 BPS- modem. Man ringde KOM-system i Göteborg i timtal varje eftermiddag och första teleräkningen kom som en liten chock för familjen: 5500 kr. Men det var det förmodligen värt för än idag har jag kontakt med ett stort antal personer från den här tiden. De finns utspridda över hela landet och det är bra eftersom det alltid finns någon gästsäng att slagga i om man skulle få för sig att fara runt i vårt avlånga rike.

Sommaren-hösten 1991 var en blandning av himmel och helvete. Dels fann jag min första kärlek och samtidigt separerade mina föräldrar. Det sistnämnda gick ganska lugnt tillväga, men det var definitivt inte roligt. Jag befann mig ganska ofta hos flickvännen, två och en halv mil från Herrljunga. Den trimmade mopeden fick med andra ord känna av att den levde. Det var precis så där lantligt fjortisaktigt som det -ska- vara en period i livet.

1992 är året och min mor och jag bor kvar i Herrljunga i en mycket trivsam lägenhet i de centrala delarna av byn. Det blir allt oftare bråk om vem som ska använda telefonen och NÄR... Det slutar med att jag skaffar ett eget telefonnummer. Eftersom jag inte var myndig var den enda lösningen att mor Eva gick i borgen för mig. Detta gjorde hon gärna, eftersom ingen vore gladare än hon i fall telefonen var mindre upptagen (läs: upptagen endast av henne själv).

Så kom The Cureomatic igång och blev en 24-timmars BBS. Jag hade blivit en depprocksdiggande heltidsnörd. Det är dock numera historia eftersom The Cureomatic lades ner i samband med sekelskiftet. Jag är väl näst intill helt återställd idag (nåja).

Studenten togs 1995 (gick till skillnad från alla andra datornördar samhällsvetenskaplig linje och blev med andra ord ingenting annat än 3 år äldre) men jag har lyckats få jobb ändå. Man läser ju om hur studenter bara stressar ihjäl sig, inte får några jobb och mår dåligt nuförtiden så jag är tyvärr fortfarande inte lockad av att ta "överkursen". Dessutom verkar ju studenter dras med skulder hela livet ut så vari ligger egentligen skillnaden?

Bor numera i Alingsås i ett trevligt område kallat Nolby tillsammans med min Lena och hennes två döttrar Sanna och Nelly samt vår minitiger Morris.


Övriga spännande ahlbom-fakta i korthet:

  • Längd: 187 cm.
  • Ögon: Mörkbruna.
  • Format: Ganska redigt smal. Som farfar.
  • Ålder: 33.
  • Röker: Nej, jag är på tok för hypokondrisk för något sådant.
  • Civilstånd: Gift.
  • Nuvarande sysselsättning: Kör spårvagn i Göteborg.
  • Tidigare sysselsättning: Anställd på VSFL & BRAAB, fotolaboratoriet i Herrljunga. Sålde saker till porträttfotografer och museum.
  • Intressen: Stort intresse för musik (speciellt genren indie och alternativ pop och rock), dricka te i goda vänners lag, datoreländet, och ja... njuta så mycket det går. Egentligen spelar det ingen roll vad jag hittar på - bara det är behagligt, givande eller kul. Gärna alltihop på en gång och tillsammans med den jag tycker mest om.
  • Favoritresmål: Fjordarnas Norge.
  • Talanger: Jag? Haha. :) Okej då - jag har musiköra. Gehör. Hade jag dessutom orkat spela piano 10 timmar om dagen hade jag snart klått Robert Wells med några hästlängder. Om det nu ska vara något...?
  • Stjärntecken: Fiskarna. Jojomän, jag är en sådan där känslofylld typ som går och drömmer hela tiden. Obotligt nostalgisk är jag oxå.
  • Eviga favoriter inom musiken: The Cure, Mike Oldfield & Rupert Hine.
  • Äter: Jag är en smörgåsnisse i första hand. Annars sitter det aldrig fel med en bit riktigt mör oxfilé (ni vet, en sådan som bryts ner direkt i munnen så fort den kommer i kontakt med enzymerna i saliven), trattkantarellsås och vitlöksklyftpotatis. Dessutom kan jag verkligen konsten att uppskatta en Riktigt God Pizza. Sådana hittar man på Restaurang Granada i Borås.
  • Dricker: Stora mängder te, men även kolsyrat mineralvatten, läsk och i viss mån öl & vin. Sprit? Ytterst lite nuförtiden... En jävel till sillen på midsommar och en Gammeldansk till julbordet - that's it.
  • Favoritdoft: Nyregnad skog.

  • Är du nöjd nu eller finns det fortfarande någonting som du tycker att du borde få svar på? I så fall kan det väl alltid vara på sin plats med ett litet e-mail. Att få brev är alltid trevligt. Adressen: ahlbom@cureomatic.com


    © 2005-2009 David Ahlbom.