9 november 2012: Då var då och nu är nu!

Det trodde ni inte? En uppdatering på cureomatic.com !!! Men vem läser den? Bra fråga. Detta är inte något meddelande om återupptagande av bloggen. Jag är bara inne och redigerar lite saker och passar på att skicka en hälsning till de riktigt trogna läsarna, som vid det här laget nog kan hela sidan utantill.

Men precis som förut så kommer den här sidan att fortsätta existera som ett sorts museum för en som vill gräva i forntida alster.






21 mars 2010: Kvitter och ansiktsböcker

Jag är inte död. Det vet säkert de flesta av er också. Om man darrar av nyfikenhet beträffande vad som egentligen händer i mitt liv mellan de allt glesare uppdateringarna här på cureomatic.com så kan man besöka mig på Twitter eller Facebook. Nya bilder dyker upp då och då på flickr.com.



7 november 2009: Ping!

Dags att byta till vinterdäck!



5 juli 2009: Semester kan göra ont.

Och fråga mig inte hur det konstiga mönstret har uppstått, även om min teori är att solkrämen inte applicerades just där...




6 juni 2009: Nationalsång!

Låt oss hissa den ihåliga flaggan!




29 maj 2009: Deltid på prov

Jag har under en längre tid brottats med problem vad gäller spårvagnskörande på heltid. Fr o m måndag den 1 juni ska jag därför under cirka ett halvår testa att jobba 75% istället. Det blir över 5000 kr mindre i plånboken varje månad men å andra sidan kanske jag kan uppskatta livet lite mer när jag slipper vara borta hemifrån 13 timmar varje arbetsdag. Med sömn på det blir det ju liksom inte mycket kvar av livet bortsett från de lediga dagarna.

I grund och botten gillar jag mitt yrke och älskar mina kollegor. Men när det blir för mycket av det goda kvävs man både psykiskt och fysiskt. Att sitta och fisa i en kontorsstol är långtifrån lika krävande som att köra spårvagn (jag vet, för jag har provat båda delarna). Att ingen ännu har ifrågasatt varför arbetsdagar med upp till 10 timmars körning (exkl lunch och resa till och från hemmet) är tillåtet är för mig en stor gåta. Yrket är kategoriserat som säkerhetstjänst men för mig känns det inte säkert när 8 timmar har gått. Då har hjärnan tröttnat på att vara högkoncentrerad med huvudvärk eller dålig koncentrationsförmåga som följd.

Vi är naturligtvis alla olika kapabla men jag vet att jag inte är ensam om att uppleva det så här. Så det känns som en befrielse att gå ner i tid. Att kunna känna sig på topp hela arbetsdagen och dessutom ha mer fritid att njuta av och vila upp sig på. Återstår bara att rätta munnen efter den något tunnare matsäcken vilket naturligtvis är en utmaning i sig...




18 maj 2009: Paus

Och där minskade plötsligt flödet av inlägg. Varför? Jo, jag har börjat jobba igen vilket plötsligt har minskat min tid, ork, inspiration och kreativitet. Dessutom var jag bortrest i helgen som gick. Inflyttningsfest på Lidingö. Det var dock väldigt trevligt. På vägen upp till Stockholm tog jag flyget (miljövidrigt men billigast!) och fick under loppet av 5-10 minuter se Mjörn, Alingsås, Vårgårda och Herrljunga som på ett pärlband. Lite som Google Earth fast på riktigt.



David Ahlboms bilder.



Lotta Holmströms bilder.




13 maj 2009: Vad hände med Thomas Feiner och Anywhen?

Året var 1995 och jag fick en promotion-CD från Border Music i Göteborg. Den innehöll 22 spår med smakprov från olika artister i deras stall. Förutom Trio Lligo, Mole Session, Honey Is Cool, Dogsmile och Pinko Pinko blev jag väldigt förtjust i ett band som hette Anywhen. Det var låten »Kerosene« i en demoversion från deras kommande självbetitlade album. Vill minnas att jag till och med spelade den i mitt program Antihits på Radio Sotenäs 95,3 i Kungshamn/Smögen. Det var förstås nyttigt för bohuslänningarna att smaka på lite indie.

När Anywhen-albumet väl kom ut 1997 köpte jag det direkt och lät mig frälsas av deras ömsom explosiva ömsom smekande pop. Den sista minuten av låten »Animal Man« med sin Slowdive-liknande atmosfär, »Paint« vars refräng gav en vingar och icke att förglömma - »Movie« - ja, då var ståpälsen fullt utvecklad.

Upptäckte till min glädje att de hade gjort ännu en skiva redan 1993 (debuten »As we know it«) och även den gjorde liknande saker med mina sinnen och min kropp (framför allt »Dinah and the Beautiful Blue«, »Little Entity« och »Pandemonium«).

Sedan dröjde det till 2001 innan det kom någonting nytt. Med albumet »The Opiates« hade drastiska saker skett. Anywhen som band betraktat hade långsamt upplösts och dess sångare Thomas Feiner var till slut den själ som mest brann för projektet. Med hjälp av Kalle Thorslund, Dag Young, Jan Sandahl och Mikael Andersson föddes detta verk till slut fram efter många långa och ensamma nätter i studion. Men tack vare detta öppnade sig en helt nytt ljudlandskap. Bland annat min gamla favorit »Dinah and the Beautiful Blue« hade förädlats och var nu en helt ny och tårframkallande historia med symfoniorkester och en sångröst vars djup jag inte tror att Thomas kände till att han hade själv. Stråkarrangemangen på skivan är framförda med den äran av Warszawas radiosymfoniker.

Alla Anywhens skivor är idag svåra att få tag i. De två första albumen såldes ut till extremt låga priser på Ginza under ett par års tid och det förfärade mig en smula att denna musik inte nådde ut till fler människor. Det kändes som ett slöseri, helt enkelt. De som väl upptäckte Anywhen är dock hängivna musiken och originalutgåvan av »The Opiates« har tydligen betingat $150 på Amazon's webshop för begagnade skivor.



Och så upptäckte David Sylvian musiken och blev så förtjust att han ville återutgiva »The Opiates« på sitt egna skivbolag Samadhisound. Så har också skett och en något modifierad version av albumet har släppts under namnet Thomas Feiner & Anywhen - »The Opiates - Revised«. Här finns två nya och smått fantastiska låtar av och med Thomas - bland annat »For Now« som du kan se och höra här nedan.

Thomas Feiner föddes 1968 utanför Göteborg. Hans föräldrar kommer ursprungligen från Ryssland och Polen. Till vardags jobbar Thomas med digital bildkonst, design och fotobehandling. Kolla gärna in Feiner Arts där det finns många fina bilder att beskåda.

För några dagar sedan konverserade jag själv med Thomas via myspace.com och han berättade blygsamt att han "har oturen att vara rätt framgångsrik med det grafiska" vilket gör att musiken kommer lite i bakvattnet. Men det finns tydligen en mängd nya låtar som skall göras klart och tanken är att ett soloalbum ska få se dagens ljus i framtiden. Jag är den förste att se fram emot detta och önskar honom all lycka på vägen.


For Now av Thomas Feiner.

Thomas Feiner på MySpace.

Anywhen på MySpace.

Lyssna på Anywhen på last.fm.

Läsvärd recension av originalutgåvan av »The Opiates«




10 maj 2009: Handbollsfeber

Viss upphetsning verkar råda i Alingsås just nu. Igår kväll lyckades ju AHK ro hem storkovan i form av SM-guld för första gången i historien. Så nu är det inte bara potatis, caféer och trivsam trästad längre. Alingsås är numera även "handbollsstaden".


Jag är ju som bekant omåttligt ointresserad av bollsport (eller sport över huvud taget) så jag hade ganska långtråkigt framför TV:n igår när Lena satt bredvid i soffan och hetsade upp sig. Jag försökte piffa upp tillvaron lite genom att retas med henne och heja på Eskilstuna men det bet inte. Det var först när Alingsås började ligga under ett tag som hon inte stod ut med spänningen längre och växlade kanal.


I skrivande stund står folk på järnvägsstationen här i stan och väntar på att sportfånarna ska komma hem. Detta måste naturligtvis firas på klassiskt manér med öppna bilar i kortege, musik, serpentiner, ballonger, glada hattar, gastutor och allmän uppbröstning. Själv nöjer jag mig med att åtnjuta ICA Maxis femtioprocentiga rabatt på allt bröd i bageriet - som ett sätt att fira galenskaperna. Man tackar AHK för det och gratulerar förstås!








7 maj 2009: Hej då, Popcirkus

"Ge och ta igen är tjuvens bäste vän." Ja, lite så känns det idag.

SVT har beslutat att lägga ner Popcirkus. Under perioden 28 januari till 1 april hade vi förmånen att varje onsdag få uppleva direktsänd livemusik under ledning av Kristian Luuk och Per Sinding-Larsen. I slutet av det tionde avsnittet utlovade Per en fortsättning till hösten - ett glädjande besked, inte minst för Sveriges alla popnördar. Men nu blir det ändå inte så, vilket känns snullet.

Det är ingen hemlighet att de en och en halv timma långa direktsändningarna från Debaser på Medborgarplatsen i Stockholm hade låga tittarsiffror. Flera gånger låg det under 100.000 stycken. Men programmet borde inte ha varit tänkt som bred underhållning utan mer som ett smalt kulturprogram. Ändå räckte inte dessa siffror för SVT som nu stänger dörren för en fortsättning. Man talar om för kort förproduktionstid, för lite pengar och fel sändningstid. Det är möjligt att detta stämmer men varför inte lägga mer krut på dessa saker då och ge Popcirkus en andra chans? Det är synnerligen beklagligt eftersom levande direktsänd musik av det icke-kommersiella slaget saknas i TV. Tänk om, SVT! Gör åtminstone ett försök till något bättre istället för att göra ingenting alls!




6 maj 2009: Bob Hund i Lydverket

I brist på SVT:s Musikbyrån (någon som vet var det programmet tog vägen?) kan man alltid kolla på den norska motsvarigheten, Lydverket, varje onsdag på NRK1. I kvällens avsnitt kunde man bland annat se ett reportage om Bob Hunds comeback!




3 maj 2009: Romantisk weekend på Slussens pensionat

Jag lyckdes friskna till såpass mycket från min förkylning att vi på lördagen kunde åka iväg till vår inbokade weekend på Orust. På vårt favoritsmultronställe i regionen, Slussens pensionat, var det uppdukat till romantisk weekend för gammal och ung där det softades, vänslades, njöts och - för den manade - vårdoppades (givetvis helt fritt för tolkning!) med tillgång till den vedeldade bastun.


Efter en rejäl dos havsluft, liten promenad och en avkopplande eftermiddag på verandan åt vi en delikat trerättersmiddag följd av musikunderhållning med de glada ungdomarna i Sleeping Beauty från Göteborg. Från vänster i bild: Fredrik Liberg, Anna Engberg, Christopher Liberg, Petter Seander och Björn Janson.


Petter ifrågasatte deras egen närvaro då man tydligen tvekade inför det här med romantiktemat - i alla fall ur musiksliskt perspektiv. Men de hade försett sig med notställ och kandelaber för att göra det hela lite myspysigt kvällen till ära.


Sleeping Beauty spelar glad musik, mestadels upptempo med influenser från countryn, Motown och 90-talets svenska indiepop. Rent spontant hade jag gissat på att de kom från Norrland snarare än Göteborg men så var inte fallet den här gången. Petter Seander turnerar och spelar även med göteborgssonen Kristian Anttila.


Robert Sohlberg som driver Slussens Pensionat (numera svanenmärkt!) tillsammans med sin fru Vibs sedan 22 år tillbaka håller på som bäst med resten årets musikprogram. Listan på de artister som kommer och spelar i sommar är nästan klar och finns förhoppningsvis på deras hemsida om ett par veckor. Bl a Ane Brun, Wildbirds & Peacedrums samt Florence Valentin är några av de artister som verkar dyka upp på denna bästkustens mest idylliska musikscen i sommar!

Titta på fler bilder.

Sleeping Beauty's nya skiva på Spotify.






30 april 2009: En valborg i lätt misär

Valborgsmässoafton. Solsken, värme, grillmat. Men själv ligger man på övervåningen med halsont, rinnande näsa, ömma leder och en huttrande kropp. Treo och Panodil Zapp är klena tröstare. Här skulle morfin behövas allra minst.

Två täcken och termosockor hjälper inte - det är kallt ändå. Ingen liggställning känns bekväm. Att sitta eller stå är inte att tänka på. Det går knappt att sova heller. Ligger och gnider fötterna mot varandra och stirrar hålögt på usla eftermiddagsserier på TV4.

Var det någon som sa något om svininfluensa? Pyttsan, säger jag!




28 april 2009: cureomatic.com blir bredare - rent visuellt alltså

Det har ett tag känts som att cureomatic.com behövde göras lite större på något sätt. När sidans layout skapades för snart fyra år sedan ville jag inte ta i för mycket för det var många som fortfarande satt med tjockskärmar och körde 800x600 i upplösning.

Det är i och för sig inte så otroligt mycket bredare nu - från 700 till 850 pixlar. Men det känns ändå som att det piffade upp en aning och man har mer utrymme för dumheter av olika slag. Även logotypen och rubrikerna har modifierats mer eller mindre.

I övrigt är det samma stenålderskod à la HTML med tabeller som hela sidan bygger på. En katastrof i webdesigners ögon givetvis, men jag orkar verkligen inte sätta mig in i något nytt. :-)

Om du upptäcker någon skavank eller kvarleva från den gamla layouten vore jag tacksam om du ville rapportera detta till webmaster.




23 april 2009: It's spring - då joggar man

Efter en tids regelbundet promenerande har jag nu fått en kollektiv knäpp tillsammans med Lena och börjat jogga. Jag upptäckte dock snabbt att skorna jag använde mig av inte fungerade så bra. Det var förvisso nästan helt oanvända dojor som jag köpte för ett rejält antal år sedan då kompisgänget i Herrljunga brukade spela innebandy tillsammans. Men jag insåg snabbt att dessa skor var för hårda och dessutom skavde det ovanpå en tå på höger fot så till den milda grad att jag fick ett sår.


Igår poppade jag in på Intersport vid 421 i Högsbo och snackade med en kille där. Jag sa som det var; att jag förmodligen bara lider av tillfällig sinnesförvirring och att jag mycket väl kan sluta med joggandet när som helst. Han tyckte jag var sund som vågade exponera denna självinsikt och berättade om mången kund som fått samma infall som jag men som köpt årskort på gym, dyra kläder och de bästa märkesskorna - bara för att tappa sugen och lägga av helt efter några veckor.

Nu blev det förvisso märkesskor. Adidasparet kostade 690:- men var nedsatt från tusenlappen. De hade tydligen gått åt som smör i vårsolen och det slutade med att jag stod och testlöpte på rullbandet i butiken. Det var då jag fick en flashback och kände mig tvungen att fråga killen om han också hade sett musikvideon till OK Go's »Here it goes again«. Det hade han och vi skrattade lite i samförstånd. Sedan köpte jag skorna och joggade nästan en halvmil med Lena på kvällen. Och här är det koreografiska mästerverket som jag associerade till i butiken:





22 april 2009: En depesch från förr

Det är morgon. Jag sitter och lyssnar på Depeche Mode's nya skiva »Sounds of the Universe«. Drömmer mig tillbaka till 1990 då jag var 14 år och hörde deras klassiker »Enjoy the Silence« för första gången. Jag tror inte jag kände till dem innan dess (jag hade säkert hört »Personal Jesus« men inte reagerat på den).

Jag minns musikvideon där kejsar Gahan klättrade i berg. Det var kargt, ödsligt och vackert - precis som musiken. Jag var helt såld. Satt framför TVn hos min då 83-åriga mormor (som var först med kabel-TV och MTV i släkten) och bestämde mig genast för att trava ner till Skivfyndet på Frölunda torg och köpa singeln (på den tiden köpte man graverad vinylplast som sedan spelades upp med hjälp av en s.k. pickup, en liten nål som följde spåren på den roterande vinylplasten som snurrade runt på en tallriksanordning - grammofonspelare hette det, tror jag. Det knastrade lite men gav ett mycket varmt och naturtroget 2-kanalsljud.

Jag hade förvisso just fått en CD-spelare i födelsedagspresent men det gavs ännu inte ut speciellt mycket singlar i det formatet. Eller så var de för dyra i jämförelse med vinylen där singlarna brukade kosta 25:- (att jämföra med 55:- för en CD-maxi som ju var mer än dubbelt så mycket och betydande pengar för en 14-åring på den tiden).

Idag får jag nästan all musik jag vill ha för 99:- i månaden (en näst intill obetydligt summa för en yrkesarbetande 33-åring) eller helt gratis om jag orkar lyssna på reklamspotar mellan varven (men det orkar jag inte). Jag bara skriver in vad jag vill ha på tangentbordet och klickar några gånger på musen så levereras den musik jag vill lyssna på - direkt på sekunden.

Men var tog de vackra plastskivorna vägen och känslan av att hålla dessa i sin hand? Vart tog CD-skivan vägen med sina regnbågsfärger? Och omslagen, de som luktade så gott och olika beroende på vilket papper och tryckeri som de hade framställts med. Och musiken som vände upp och ner på världen, fick en att flyga fram och känna sig odödlig? Ja, vad hände egentligen? När satt du själv rakt upp och ner, koncentrerad framför ett par högtalare och lyssnade igenom en hel låt utan avbrott och distraktion från annat runt omkring? Vad hände egentligen med de stunderna?


»Enjoy the Silence« på Spotify (för evigt steril och digitaliserad).
Nya Depeche Mode-skivan på Spotify.



20 april 2009: Lowood


När jag lyssnar på Lowoods nya skiva »Close to Violence« hittar jag en massa musikaliska referenser. The Cure, Heather Nova, Low, Mazzy Star, Joy Division och Lisa Miskovsky. Det finns en vacker melankoli i låtarna på skivan, vilken är en av de mer förföriska ingredienserna i musik - i alla fall när det gäller att få ner en sån som mig på knä.

Therese Johansson heter hon och kommer från Kristinehamn i det mörka och skogiga Värmland. Hon har spelat tillsammans med Tiger Lou, Titiyo och Cult of Luna. I sitt eget Lowood har hon backats upp av Kicki Halmos på synthar och producenterna Mathias Oldén (Logh) och Johannes Berglund (Cobolt) har givit låtarna ett välförtjänt bra sound. Skivan håller en mycket hög och jämn kvalitet så om jag tvingas plocka ut favoritspår på den blir den inte mindre än fem stycken: »You're No Different« (med härlig New Order/Cure-basslinga), »Close to Violence«, »Sailor«, »It's a Mess« (med Kristofer Åström på sång) och så den fina avslutningen på sista spåret »Walking Dead«.

I sommar kan man se och höra Lowood spela på både Arvika- och Hultsfredsfestivalen.


Lowood på Spotify!



16 april 2009: Tack till FSS och The Beatles!

I morse bar det av till Västra Frölunda och alla dess höghus. En ångestframkallande miljö för somliga men för egen del associerar jag bara till mys, pys, trivsel och glada barndomsminnen när jag kommer dit. Min mormor bodde på Pianogatan i "käpphuset" och där spenderade jag en del tid som liten.

Idag skulle jag emellertid till Frölunda specialistsjukhus som inryms i det kanske mest dominerande huset i denna del av västra Göteborg. Med sina 17 våningar är det dock bara de 5 lägsta som är själva sjukhuset. Som namnet antyder finns här specialister av alla de slag och man bedriver främst planerad vård.

I en sådan här apparat vilade jag strax efter klockan 10 i morse. Philips gör alltså inte bara brödrostar utan även CT scanners (datortomografi, skiktröntgen). Denna metod sänder röntgenstrålar genom kroppen från flera olika vinklar samtidigt och med hjälp av en dator kan man sedan slå ihop en massa vanliga tvådimensionella bilder som slutligen ger en anatomisk bild i 3D. Man kan alltså rotera på bilden och studera den aktuella kroppsdelen från olika håll. Förutom detta hjälper även metoden till att synliggöra vävnader och organ som har en låg täthet för röntgenstrålning.

Den numera avlidne elektroingenjören och nobelpristagaren Sir Godfrey Newbold Hounsfield var en av personerna bakom datortomografitekniken. Men det var tack vare The Beatles som han hade råd att utveckla sin idé. Deras enorma intäkter fick skivbolaget EMI att skänka pengar till forskning och Hounsfield var en av dem som fick ta del av kakan. Så, "All You Need Is Love (and one hell of a wallet)".

Vad är det nu för åkomma jag har ådragit mig då? Jo, jag har sett dubbelt ett fåtal gånger det senaste året. Förhoppningsvis ingenting farligt, men ändå någonting som tas på största allvar och utreds när man utför säkerhetsarbete såsom spårvagnskörande. Neurologen var 99% säker på sin sak men ville ändå göra alla nöjda och glada (inte minst Transportstyrelsen som bestämmer över spårvägstrafiken i vårt land) och därför fick jag den äran att åtnjuta denna hypermoderna vård idag. Resultatet kommer först om ett par veckor så jag kan sysselsätta mig fullt ut med olika självdiagnoser till dess, hobbyhypokondriker som jag är.




15 april 2009: Eggstones trummis svarar

Angående mitt inlägg den 11 april så har jag just mottagit ett livstecken...
















14 april 2009: "Stripesjackor" eller WCT-jackor

Påskdagen började med en tur till Freeport i Kungsbacka. Jag har tidigare varit på en outlet i Barkaby norr om Stockholm (vet inte om den finns kvar?) och det här var i samma stil. En uppbyggd ministad med trähus i vilka en mängd märkesbutiker huserar. Vi skulle egentligen bara hit för att möta upp med en familjemedlem som varit i Varberg men jag passade förstås på att smita in och kolla läget lite.

Hade tänkt köpa lite nya t-shirts i första hand men det slutade med ännu en "stripesjacka". De som känner mig väl är bekanta med uttrycket och de vet också att jag sedan slutet av 90-talet hyser en fäbless för (och gärna klär mig i) dessa jackor av polyester och bomull med ränder längs ärmarna. Den här gången hittade jag en Adidas-historia som jag gillade och som dessutom såldes till ett humant pris (351:-).

Min kollektion av stripesjackor har börjat tilltala 13-åringen i huset. Hon har kidnappat min första svarta med vita ränder och skäms inte heller för att erkänna att hon gillar min klädstil - "häftig utan att bli töntig" (för det vet ju alla att en 33-åring lätt blir töntig om denne försöker klä sig för ungt). Man får tacka och ta emot!




Året var 1986 och Per Fritzells "husvagnsfamilj" i TV-serien Macken satte en riktig töntstämpel på de blå stripesjackorna. Det var väl först under 90-talet när typiga indiepopare tog sig an dessa plagg som de kom tillbaka från att ha varit träningsjackor till att bli mode. Själv vet jag väldigt lite om ämnet egentligen men är det någon som har koll på mode (och då gärna av det udda slaget) så är det 12-åriga Tavi Williams. Hon älskar mode och bloggar om det. Med tanke på den oerhörda uppmärksamhet hon har fått kan man förvisso undra om det är helt sunt för en såpass ung människa, men jag tror att hon fixar det. Hon verkar vara en smart, men framför allt ruskigt lillgammal liten tjej - i alla fall av hennes videobloggningar att döma.




11 april 2009: Glad påsk med Eggstone

Det är påskafton och 25 grader på altanen. Jag har just lyssnat igenom tre album som alltid ska finnas i luften när våren på allvar är kommen. "In San Diego", "Somersault" och "Vive la Différance". Klingar dessa titlar bekant?

PSL-bloggen den här veckan får vi åka med tillbaka till nittiotalet och träffa Per Sunding och Patrik Bartosch i Eggstone, några av 90-talets gladaste och mest skickliga melodisnickare. Per (sång, bas) och Patrik (gitarr) utgjorde tillsammans med Maurits Carlsson (trummor) detta band som relativt få känner till. Inte många vet heller att dessa herrar även ligger bakom numera smått legendariska Tambourine Studios i Malmö där artister som bob hund, Cardigans, Weeping Willows, The Ark, Wannadies och många andra har spelat in sin musik.


Eggstone har betytt oerhört mycket för mig personligen. Jag har många glada minnen genom deras musik; oftast förknippad med vår- och sommarupplevelser. Och jag glömmer aldrig när de spelade på stora scenen på Liseberg den 14 maj 1997. Vi var kanske drygt 100 fans på plats men Eggstone (featuring The Mopeds på blås) lyste av spelglädje och det var en av de mest intima och själsstärkande liveupplevelser jag har varit med om. A magic moment. Så snälla Eggstone, hör min bön! Gör en comeback å det snaraste. Det var på tok för längesedan sist!



Eggstone på Spotify!


9 april 2009: "ahlboms bästa just nu" blir "ahlbom rekommenderar"

Ahlbom rekommenderar är det nya namnet på den gamla avdelningen "ahlboms bästa just nu" som ju nyligen blev en spotifyassocierad sida.

Varför? För att jag helt enkelt finner det uppriktigare. "Bäst just nu" känns så flyktigt och tvunget. Och det ger en indirekt förväntan av att det ska vara någonting nytt. Men är inte min tanke, speciellt då Spotify håller på och bygger upp sin katalog med tusentals tillkommande skivor varje vecka. Deras uppdateringar innehåller både nyheter och backkataloger och det är förstås kul att även rekommendera och tipsa om någonting "gammalt" som äntligen har hittat till Spotify.

Jag har även beslutat att nya tips inte ska få knufffa ut gamla och samlar därför dessa under sidan äldre rekommendationer. Missa inte heller att du kan prenumerera på mina rekommendationer med hjälp av RSS (vilket naturligtvis också gäller bloggen om du inte har tänkt på det).



6 april 2009: El Perro del Mar - Love Is Not Pop

Senaste skivan med El Perro del Mar alias Sarah Assbring har snurrat i mina öron och min skalle de sista dagarna. Större delen av mars har ju singellåten "Change of Heart" med sin ödsliga och melankoliska lunk varit en promenadfavorit och äntligen får den sällskap av ytterligare sex låtar genom minialbumet "Love Is Not Pop" som kom den 1 april.

Skivan är sannerligen skapad genom blod, svett och tårar. Sarah (som är 31 år och bor i Göteborg) hade ett skitår där hon förlorade sin bror. Sedan separerade hon från sin pojkvän på ett ganska okonventionellt sätt då han fick skivans första låt, "Gotta Get Smart" sänd till sig som en avskedshälsning. Ur ångest och smärta föds ofta ljuv musik. Alla känslor, våndor och sorger läggs i en melittafilterbeklädd tratt och får sedan destilleras till något oändligt vackert. Därför har jag lite svårt med titeln, "Love Is Not Pop". För vad kan vara mer kärleksbaserat än sådan här smäktande popmusik?

klicktrack.se kan du både provlyssna och köpa denna vårens kanske allra bästa skiva. Nice price, dessutom: 47 kronor - något som kan få vilken fildelare som helst att skämmas en smula. Så snart Spotify har verket så kommer du även att hitta den under ahlboms bästa just nu.




3 april 2009: Popcirkus tillbaka i höst!


Det är den 1 april 2009 och klockan är 19:37. Popcirkus #10 är i direktsändning från Debaser Medis och Kristian Luuk ber Lykke Li visa upp sina byxor som hon fyndade på Frälsis i USA för $2. Snett till höger bakom henne står en kille iförd en cureomatic.com-tröja och med en cider i ena näven. Han njuter av livet och över det faktum att han äntligen har nått sitt Mecka. Han inser att Popcirkus är dubbelt så roligt på plats. Och ingen blir heller så lycklig som han när Per Sinding-Larsen i slutet av programmet låter meddela att Popcirkus är tillbaka i höst igen. Det finns alltså en Gud och en rättvisa. Halleluja!




1 april 2009: Ikväll på SVT2 kl. 19:30:

Popcirkus #10, säsongens sista program direkt från Debaser Medis i Stockholm. Blir det mer än en säsong, då? Ingen vet. Men med tanke på det svala mottagandet från Sveriges tittare i allmänhet så kan man ju befara det värsta. Och Kristian Luuk ska ju jobba med På spåret! Kvar är bara Per Sinding-Larsen och apan Alejandro? Den som (har) lever får se. På scen denna finalkväll: Peter Bjorn and John, Lykke Li och The Sounds!

Peter Bjorn and John består av Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson. Några av oss minns det självbetitlade debutalbumet från 2002 med pärlor som "Failing and Passing". Men det var först 2006 som de slog igenom på allvar då de lånade in Victoria Bergsman (Taken By Trees och f.d. sångerska i The Concretes) och visslade sig runt hela världen med "Young Folks". Sedan har vi hört låten i allt från reklamfilmer, TV-reportage och karaokespel. Nu har deras nya skiva "Living Thing" kommit, de turnérar både i Europa och USA och i sommar ska de vara förband åt Depeche Mode.

Förra veckans Miss blir Lykke. 23-åriga Lykke Li (Li Lykke Timotej Zachrisson) har vi hört sjunga egna låtar såsom "A Little Bit" men även som gästsolist på skivor med bland annat Kleerup, Röyksopp och Kings of Leon. Steget till ovan nämnda Peter Bjorn and John är inte heller långt eftersom Björn (Yttling) har varit med och producerat hennes debutskiva "Youth Novels".

The Sounds kommer i från Per Sinding-Larsens hemstad, Helsingborg. Låtar som "Hit me!" och "Living in America" från 2002 har varit svåra att undvika för gemene man. Som sig bör har detta new wave- och rockband en lagom kaxig attityd. Sångerskan Maja Ivarsson har i en intervju sagt sig vilja vara den bästa kvinnliga sångerskan - åtminstone under det här århundradet. Personligen har jag aldrig känt någon större upphetsning av deras musik. Den är lite som makaroner och köttbullar en måndag. För att undvika att få ett mikrofonstativ i huvudet så kanske borde jag tala lågmält om detta för jag tänker nämligen uppleva Popcirkus #10 direkt på plats. Så idag bär det av till Stockholm!

Och var så god: en Spotify-lista att värma upp med inför Popcirkus-finalen! Väl mött på Debaser Medis eller framför TV-apparaterna ikväll!




29 mars 2009: Resumé från i torsdags kväll

Spelningen med Little Dragon på Nefertiti i torsdags var riktigt bra. Det började förvisso med att det elektroniska strulade och ena halvan av underbara "Twice" förvandlades till a cappella. Men det löstes på ett lugnt och professionellt sätt så det var ingenting att känna ångest för, vare sig i bandet eller bland publik.

Det var ganska mycket folk på plats; både unga och äldre. Ur den sistnämnda kategorin fanns även skallige jazzfarfar med cirkelformade svarta glasögon, beige manchesterbyxor, svart polo och silverkors om halsen. Som en jazzutstyrd Knut Agnred fast på riktigt. Helt fantastiskt!!!

Vi fick höra en del låtar från debutalbumet men även en hel del nytt material från den kommande skivan. Det var mestadels upptempo och alla höfter svängde fint (när sommaren började tidigt). Yukimi Naganos stämma var som vanligt omisskännlig och underskönt jazzig och soulig. Trummisen Erik Bodin hade en helt underbar och personlig style som man bara kan få beskriven för sig om man själv ser Little Dragon spela.

När vi kom ut efter 1½ timma var det fullt av snö på marken och sommaren kröp in i sitt lilla skal igen. Min svarta rock hann bli helvit innan vi kom fram till min väns lägenhet på Karl Gustavsgatan. Efter en kopp te somnade jag gott och vaknade först vid 09 av dammsugning på våningen ovanför (hon lät så lycklig, hon lät så fin).

Men nu är det söndag och kroppen ska få sitt genom en rask tipspromenad i Hjortgården.




25 mars 2009: Pet Shop Boys? Yes!

Innan jag fick polisonger och hår under armarna såg min musiksmak lite annorlunda ut. Förutom pappas skivor med Mike Oldfield, Rupert Hine, Alan Parsons, E.L.O. med flera så var det radiopop som gällde. Vi talar om en tid då Sveriges Radio ägde etern. Vi talar om en tid innan dekadent ytskiktsmusik och pratsångare svämmade över våra oskyldiga radioapparater.

En grupp som jag fattade tyckte för var Pet Shop Boys. Det var ingen som vågade säga annat än att "It's a sin" var en riktigt bra låt. En dunderhit! Jag köpte deras skivor och albumen "Please", "Actually", "Introspective" och "Behaviour" blev helt enkelt en del av min musikaliska uppväxt.

Åren har gått och jag har inte tänkt så mycket på farbröderna Chris och Neil mer än att jag då och då har spelat deras greatest hits. Men för ett par veckor sedan dök singeln "Love Etc." upp och jag tyckte faktiskt om vad jag hörde. Och nu har jag precis lyssnat igenom deras alldeles nysläppta skiva "Yes". Den är inte speciellt nyskapande men jag tycker om den ändå för den tar mig tillbaka till 1990-talet och en massa minnen från förr. Det är därför det är så svårt att uttala sig om och döma musik. I praktiken är det omöjligt och ibland lite löjligt eftersom så mycket känslor och personliga minnen och referenser spelar in.

Vad vill jag egentligen säga med allt detta då? Jo, om du har goda minnen förknippade med Pet Shop Boys musik från sent 80-tal till tidigt 90-tal så tror jag att du kommer att gilla den här nya skivan. De har hittat hem igen efter en massa konstiga go west-resor och tetiga frisyrer. Möjligen har även Neil Tennant och Chris Lowe också blivit lite sentimentala på gamla år...




25 mars 2009: I kväll på SVT2 kl. 19:30:


Popcirkus #9! Det näst sista programmet för den här säsongen skjuter ut sig i etern ikväll. På scen: Håkan Hellström, Miss Li och Moneybrother!

Håkan Hellström har ju sedan sekelskiftet satt mången popflickors hjärtan i brand men också anklagats för låtstölder och falsksång. Själv finner jag denne snart 35 år gamle familjefar och Västra Frölunda-son tämligen sympatisk och har så gjort sedan jag hörde "Känn ingen sorg..." för första gången i Rally i P3 då det begav sig. Han bjuder på en genuin känsla och utstrålar glädje och kärlek gentemot sin publik. Det ska bli kul att se honom på Popcirkus i kväll - inte minst för att han med sin blotta närvaro säkert har sett till att biljetterna på Debaser Medis är slutsålda den här gången. Och kanske når Popcirkus över 100.000 tittare?

Miss Li (eller Linda Carlsson som hon egentligen heter) backar inte bara upp Lars Winnerbäck i smäktande och tårdrypande duetter. Den 1 april släpps hennes fjärde album "Dancing the whole way home" vilket är oerhört produktivt med tanke på att debuten kom 2006.

Moneybrother alias dalmasen Anders Wendin har gått mig förbi genom åren. Naturligtvis har jag hört hans hits och så men det är någonting som aldrig riktigt har hookat. Återstår att se om han kan övertyga mig den här gången med nytt material från albumet "Real Control" som släpps i mitten av april.

Som vanligt har jag totat ihop en Spotify-lista inför kvällens program. Tyvärr finns bara Moneybrother's svenskspråkiga album från 2006 med på Spotify än så länge. Men en rejäl dos Håkan och Miss Li kan ni hålla till godo med!




23 mars 2009: Little Dragon på Nef den 26/3

På torsdag kväll ska jag gå på jazzklubben Nefertiti i Göteborg. De gästas bland annat av ett av mina favoritband just nu. De är också göteborgsbaserade och kallar sig för Little Dragon. Sångerskan Yukimi Nagano är född och uppvuxen i Göteborg tillsammans med en japansk pappa och en mamma från Amerika. Den sistnämnda spelade mycket amerikansk folkmusik under Yukimis barndom men själv har hon dragits till R'n'B. Kanske har du hört henne sjunga tillsammans med electronica-jazzbandet Koop.

Resten av Little Dragon består av Erik Bodin (trummor), Fredrick Källgren (bas) och Håkan Wirenstrand (keyboards). Alla har de ganska olika musikaliska rötter vilket gör Little Dragon's musik så spännande. Det är svårt att sätta en etikett på dem men R'n'B, folkmusik, jazz, pop, jamaikansk dub och elektronika är ingredienser som de kan stoltsera med.

Mitt första möte med deras musik var på TV-kanalen VH1's show Chill Out Zone. Jag blev helt betagen av musiken, Yukimis sång och naturligtvis av den extremt fina videon med silhuettdockorna som är gjord av Johannes Nyholm. Videon är en s.k. pilot till en kortfilm som heter "Dreams from the woods" och under våren 2009 är den planerad att vara färdig. Förhoppningsvis får vi se den på SVT. Till dess kan ni själva njuta av musikvideon till Little Dragon's "Twice". Väl mött på Nefertiti på torsdag!





22 mars 2009: Rostbiff och Spotify!

Jag satt i köket för ett tag sedan och kom på ett par artister som jag skulle kolla upp på Spotify. Rafsade ner dem på en vanlig klassisk 10x10cm papperslapp vilken sedan blev liggande kvar på köksbordet. Nästa morgon mitt under frukosten upptäckte jag lappen och att någon hade adderat en punkt. Det stod nu på listan: "salem, roger hodgson, rostbiff." Alright! Det var en yngre familjemedlem som i sömnen hade tagit lappen för en inköpslista av mat. Har dock inte hjärta att slänga den eftersom den lockar till skratt varje gång jag ser den. Kan även nämna att "rostbiff" inte ger någon som helst träff på Spotify.

Apropå Spotify...

Du har väl inte missat att ahlboms bästa just nu har ändrat utseende? Jag har nu gjort den spotifykompatibel och har för avsikt att uppdatera den betydligt oftare än den gamla versionen (som senast låg i träda under nästan ett år). Det här är enklare för mig att hålla à jour och många fler har möjlighet att lyssna direkt på musiken.

Har du inte Spotify? Är du nyfiken? Vill du ha? Hör av dig till mig, för jag har några inbjudningar över till gratisversionen och så länge de inte tar slut är jag bara glad att kunna öppna dörren till detta gigantiska bibliotek och nya sätt att lyssna på och upptäcka musik.



19 mars 2009: Årets första glassnyhet testad.

Det har varit soppmiddag här vilket ju inte är unikt för en torsdag. Gulaschsoppa med crème fraîche och nybakade fullkornsbaguetter. Att efter detta promenera iväg och köpa en glassnyhet känns inte helt far away. Och så blev det. Lena hade tydligen fått nys om den här nya Magnum Temptation - något mindre, lätt skruvformad och levererad i lyxförpackning. Och det är här priset kommer in. Man får betala hela 23 kronor för att få svassa fram till kassan med den där lilla boxen i näven. Glassen beskrivs så här av GB:

"Tjock mjölkchoklad utanpå. Vanilj från Madagaskar inuti, med stora knapriga mandelbitar täckta av mörk belgisk choklad och mjuka virvlar av kola."

Vad synd då att dessa smaker knappt kom fram. Det var inte på något sätt märkvärdigare än vilken vanlig chokladglass som helst. Möjligen kan det vara skillnad på att äta den en kylig vårdag jämfört med en stekande sommardito, men njä. Jag skippar den nog i fortsättningen.



19 mars 2009: "Kloakernas slussvakt" möter författarsveriges hackkyckling.

Jag ramlade över en intervju i Nöjesguiden idag som jag fann ganska underhållande. Två unikum som jag inte riktigt vet vad jag har tyckt om tidigare ställdes båda i en (för mig) ljusare dager efteråt.

Det är mediafenomenet Alex Schulman som ställer frågor till den omdebatterade och ofta hårt ansatte författaren Björn Ranelid. De möttes förra året under ett avsnitt av SVT:s Debatt där Ranelid utmanade Schulman i en humorfight. Han kallade även pojkspolingen för "en kloakernas slussvakt" vilket ju är ett helt fantastiskt tillmäle på många vis!

Har du det minsta intresse av dessa två personer så rekommenderas en läsning av intervjun på en Nöjesguiden när den är som bäst. Om allt detta är dig helt egalt så hedrar det naturligtvis dig och jag rekommenderar istället en promenad för det är vackert ute idag!




18 mars 2009: I kväll på SVT2 kl. 19:30:


Onsdag igen! Popcirkus #8! Ikväll med El Perro del Mar, Kleerup (som har med sig Swingfly) och Addeboy vs Cliff featuring Adam Tensta, David Sandström, DJ Rooftop, E-Boi, Erika Moeld och That Dude Prince (alla vill tydligen vara med!).

Som en extra bonus kommer även Maia Hirasawa att framföra en låt (kanske ännu en The Ark-cover på piano?).

Sarah Assbring AKA El Perro del Mar agerade körsångerska på den bejublade konserten med Frida Hyvönen på Dramaten i lördags. Sarahs senaste singel "Change of heart" har varit min följeslagare under veckan som gått. Märkligt nog har den inte dykit upp på vare sig Spotify eller YouTube ännu, så jag fick helt enkelt falla till föga och shoppa låten på klicktrack.se. Om jag har förstått rätt så är Sarah en artist av det riktigt moderna slaget och äger sin egen musik och kan därmed själv bestämma vilka skivbolag och musiktjänster som får ge ut hennes låtar.

Kleerup har jag inte hört så mycket av sedan rabaldret på grammisgalan. Hade jag fått bestämma så hade han varit med redan i förra veckans Popcirkus tillsammans med Marit Bergman. Hade varit fint med en liveversion av "3 A.M.".

Addeboy vs Cliff är nytt musikaliskt territorium för min del. Med alla kompisar som han har med sig så lär det väl bli en riktig fruktsallad av alltihop. Spännande!

En playlist på Spotify att värma upp sig med har jag som vanligt satt ihop här!




17 mars 2009: Ta körkort

En familjemedlem har nu blivit så till åren kommen att hon får börja övningsköra. När jag skulle ta körkort (1993-1994) så var det bara att skicka in en ansökan om lämplighetsintyg. Det kostade 700 kronor och sedan fick man övningsköra med vem som helst som hade körkort. Så fungerar det inte längre.

Ikväll ska vi på en tre timmar lång introduktionsutbildning på en körskola i stan. Både den som ska ta körkort och tilltänkt(a) handledare måste genomgå denna och sedan skicka intyget till Transportstyrelsen för godkännande.

Som yrkesförare i spårvagnstrafik kommer jag säkert att bli en bra och lagom rabiat handledare (med kraftig inre nervositet). Det blir grejer, det!




12 mars 2009: Okej, vad hände här egentligen?


Kvinnor är från Venus och vädergudar ifrån Mars? Grannen skulle ju bara dammsuga och göra fint i bilen. Men när hon flyttade bilen några timmar senare så hade Kung Bore fått ett spastiskt anfall och åsamkat oss vad man normalt brukar kalla för aprilväder.




12 mars 2009: Ny singel med Bob Hund: "Tinnitus i hjärtat"

Och äntligen låter det som Bob Hund igen! Känns som att färdas tillbaka till 1993-1994 när man upptäckte dem och allt var så härligt, nytt och fantastiskt! Och jajamen, det är Per Sunding (sångaren i Eggstone) som har spelat in låten med gubbarna i Tambourine Studios i Malmö. Videon har inte riktigt samma fina ljud som min ärligt inköpta 320kbps MP3-fil, men det får ni andra snåljåpar och phishingfobiker leva med!





11 mars 2009: I kväll på SVT2 kl. 19:30:


Nu är det onsdag igen. Lilla lördag. Popcirkus #7 går av stapeln ikväll med artister som Marit Bergman, Veronica Maggio, Henok Achido och Lorentz och M. Sakarias.

Marit Bergman har med sig ett 10-mannaband som låter oss vara där när de avtäcker helt nya låtar från kommande albumet "The Tear Collector" (släpps 25 mars). Om Veronica Maggio har något nytt i bagaget återstår att se och när det kommer till de två rappande akterna (ja, i mångfaldens namn var det väl på tiden i Popcirkus?) så får vi se vad som händer. Möjligen plockar Lorentz och M. Sakarias fram ännu en Adolphson & Falk-sampling att sätta sprätt på. För du har väl inte missat deras "Stockholm Serenad"? Den (och mer) finns i min uppvärmningslista inför kvällens Popcirkus på Spotify. Klicka här eller på skivorna.

Popcirkus har slagits mot dåliga tittarsiffror och jag lät kanske en smula stursk förra veckan när jag nämnde att man verkar ha vunnit allt mer anhängare sedan start. Bland andra Aftonbladet vill påskina motsatsen och talar om lägre tittarsiffror än samiska nyheter och ett SVT som "ser över tablån". Vad jag skulle vilja veta är hur man räknar antalet tittare. Bryr man sig ens om hur många som tittar på fredagsreprisen eller någon av de två lördagsrepriserna? Då onsdagar kl 19:30 kanske inte är den ultimata tiden för folk borde väl reprisdagarna var högintressanta? Eller så är jag bara en hopplös fanatiker som önskar att världen såg annorlunda ut - och att Svensson älskade Popcirkus lika mycket som Melodifestivalen...



9 mars 2009: Samtal från en geografiskt malplacerad vän...

Ikväll kl. 18:38:10 ringde det i våra IP-telefoner. På datorskärmen stod det "Okänt nummer". Jag spände musklerna, gjorde mig redo för vad som helst, satte på mig headsetet och klickade på "answer". Det var bara Evert som ville prata lite. Fast det blev i en trekvart. Han ville höra hur allting var och det ville jag också. Så vi bytte lägesrapporter med varandra och jag fick bland annat veta att det är ovanligt mycket snö i Jämtland i år.

Det var någonstans här som det slog mig att jag helt har glömt bort att förtälja att Lena och jag åkte till Aspås efter årsskiftet. När allt var som jobbigast, mörkast och tyngst - då fick vi stolleryck och åkte på ljusterapiresa till denna förtjusande plats och lånade tid, rum och mat i några dagar. Det var en lisa för själen och jag sörjde lite när vi åkte hem. Men bilderna har jag alltid kvar (både de inre bilderna och de som går att klicka sig fram till här bredvid). Tack Evert och Malin. Vi vill alltid ha mera, även av det rökta älghjärtat!




7 mars 2009: Mästerligt redigerat av Kutiman!


I Sveriges Television har nyligen den andra säsongen av det härligt underhållande och vetenskapliga programmet Musikministeriet nått sitt slut. I det sista avsnittet talade man om retro och återvinning av musik. Man tog upp fenomenet med att många blir kända genom att spela in covers istället för att skriva ny musik och frågan ställdes om någon av den musik som tillkommit det senaste århundradet över huvud taget är ny.

Idag har jag upptäckt Kutiman. Han har tagit musikåtervinning till en helt ny dimension genom att samla ihop en mängd vanliga klipp från YouTube där folk från olika tid och rum spelar olika instrument. Sedan har han klippt och klistrat i datorn och skapat helt ny musik av detta (ja, jag vill kalla det för ny musik!) och som grädde på moset har han av klippen även skapat musikvideos till sin recyclingmusik. Den svenske musikproducenten Andreas Tilliander har jämfört Kutimans musik med DJ Shadow och jag är beredd att hålla med. Jag har lyssnat igenom flera av spåren och är hänförd över resultaten!

Kutiman heter egentligen Ophir Kutiel, är 27 år och kommer från Tel Aviv. Han har släppt ett par skivor tidigare men i år kom onlinealbumet "Thru You" som består av just dessa youtube-mixar. Det finns ytterligare 5 spår att se/höra på Youtube om de två jag har publicerat här faller dig i smaken. Här är hela listan.




4 mars 2009: I kväll på SVT2 kl. 19:30:


Över halva säsongen har gått utan att jag har skrivit ett ord om mitt absoluta favoritprogram på TV just nu. Vi snackar om Popcirkus - en livemusikfest som vi inte har sett maken till i svensk television sedan Måndagsbörsen gjorde sitt under början av det glada 80-talet (se mitt inlägg från 25 februari).

Varje onsdag klockan 19:30 i SVT2 bjuds det på 90 minuters levande och direktsänd musik från Debaser Medis i Stockholm. Den smått geniala programledarduon består av Per Sinding-Larsen och Kristian Luuk. Mellan låtarna bjuder dessa herrar på intervjuer och kortare reportage som både berikar och underhåller. Som tittare kan man även vara med och lösa Popkrysset men den stora behållningen med detta är förmodligen inte själva lösandet utan att en av kryssraderna brukar medföra en musikhistorisk resa tillsammans med Per där han ger oss sightseeings från platser runt om i världen som har anknytning till kända artister och låtar.

Ett omdiskuterat inslag i Popcirkus är även apan Alejandro Fuentes Bergströms rådgivning för folk i musikbranschen. Han är självutnämnd expert på struktur och ekonomi. Döm själv - jag tycker Alejandro är kul!


Popcirkus hade en lite trög start med mycket blygsamma tittarsiffror på runt 100 000 men i takt med avsnitten som har gått verkar man ha vunnit allt fler anhängare. Själv har jag suttit som klistrad framför TVn från första början och har till och med bevarat samtliga avsnitt på DVD åt eftervärlden. I kväll sänds del 6/10 av ett kulturberikande program som vi verkligen hoppas att vi får se fler säsonger av. Frågan är bara om Kristian Luuk hinner med både På Spåret och Popcirkus. Personligen känner jag i och för sig att Per Sinding-Larsen är allra viktigast för programmet med sin fantastiska musikkunskap och det enorma engagemang som får det att fullständigt lysa om karln. Här känns det som att det skulle finnas material till ett helt separat TV-program, typ "Pers pophistoria".

Kvällens medverkande artister är den svenske popprinsen Salem Al Fakir, trummisen från Fleet Foxes - J. Tillman, electropoparna Metronomy från London och i intervjusoffan sitter Billy Paul - den 74-årige soulgubben vars tolkning av Elton John's "Your Song" sägs vara den mest spelade reklamlåten i Sverige någonsin. Om du har Spotify kan du klicka på skivorna till höger och ladda upp inför kvällens framträdanden.

Seså! Befinner du dig i Stockholm så sticker du iväg till Debaser Medis kl 19 i kväll! Biljetter köper du här. Vi andra lägger oss till rätta i TV-soffan, slår på 5.1-ljudet och avnjuter ett program som får en att känna sig stolt över att vara TV-licensbetalare. Har man inte tid så går programmet i repris den 6 mars i SVT2 och den 7 mars både i SVT2 och SVT24. Och givetvis finns programmet under en period på SVT Play.




26 februari 2009: Spårvagnsmusik

Som spårvagnsförare har jag fått lära mig att bland annat rumänska dragspelare inte har någonting på Västtrafiks fordon att göra (att jag sedan inte är av den övernitiske typen är ju en annan femma). Om man däremot har skivkontrakt och en plats i kultursverige - då verkar viss nyordning gälla. Nu har jag förvisso varit borta från mitt arbete ett par månader men de spårvagnsspelningar som finns att avnjuta på sidan The Tram Sessions verkar ju vara tämligen autentiska och tagna på reguljära turer.

Hur det än må vara med den saken så måste jag säga att jag för en gång skull gärna hade varit resenär istället för förare om jag hade varit med på den här trippen mellan Linnéplatsen och Marklandsgatan då Detektivbyrån rev av sin livsbejakande och glada melodi "Generation celebration" från senaste albumet Wermland:


För HD-kvalitet; starta filmen, klicka på uppåtpilen längst ner till höger i klippet, välj sedan HD.



25 februari 2009: Rupert Hine i Måndagsbörsen den 22 mars 1982.

Är det någon mer än jag, min far och Kjell Alinge som minns Rupert Hine? Musikproducent säger kanske några och det stämmer ju. Han ligger bakom soundet på hundratals album med olika artister, bl a Kevin Ayers, Tina Turner, Howard Jones, Saga, The Fixx, Bob Geldof, Thompson Twins, Stevie Nicks, Chris de Burgh, Suzanne Vega, och Rush.

Rupert har gjort egen musik också. Som störst var han runt 1981-1983 då de tre skivorna "Immunity", "Waving not Drowning" och "Wildest Wish To Fly" kom. Det var även Rupert som gjorde signaturmelodin till Kjell Alinges radioprogram Eldorado.

Min pappa lyssnade mycket på Rupert Hine under en period. Redan då fastnade jag för hans målande musik och har sedan fortsatt att lyssna på honom. När jag blev såpass gammal att jag förstod engelska insåg jag också vilka starka texter han sjunger. Eftersom jag helt missade programmet Måndagsbörsen i Sveriges Television (jag var väl föst i säng vid tiden för det programmet) är det extremt kul att hitta dessa snart 27 år gamla klipp där Rupert är gäst. Missa inte heller programledaren Staffan Schmidt som senare blev hallåa i SVT och nattradiopratare på SR. Nördigt, men underbart nostalgiskt!


Rupert turnérade runt med sin ABC80-dator vilket måste ha varit enormt avancerat på den tiden.Som man förstår av intervjun var det högteknologiska prylar på den tiden - att bygga låtar av samplade ljud från verkligheten.

Eftersom SVT tyvärr inte lägger ut någon musik (vi lever ju i en tid av upphovsrättshysteri - på gott och på ont) så får vi inte höra "Hang on to my vertigo". Men jag hittade "The set up" från samma program, som någon har lagt ut på YouTube (vilket måste ses som en enorm kulturgärning). Här dyker även en ung Phil Collins upp och gästspelar!





21 februari 2009: I söndags åkte granen ut

För sex dagar sedan såg den inte lika gran(n) ut längre. Den kom till oss vid lucia förra året om jag inte minns fel. Direkt från de frodiga Ölandaskogarna utanför Herrljunga. Till skillnad från 2007 års bananformade träd (som absolut hade sin tjusning det också - krävdes bara lite mer fastsnörning) fick vi denna gång ett fullständigt spikrakt dito. Grenarna gjorde honnör för oss med sitt praktfulla stånd från första dag och ända till slutet (ja, som synes på bilden verkar de aldrig få nog - inte ens när plundringen är över och ett täcke snö har gjort sitt för att försöka tynga ner och plåga liket).


Det var först nu i mitten på februari som de första barren började släppa och falla ner på parketten i vardagsrummet och mängderna av små skott som slagit ut efter nyåret slokade nu dessutom betänkligt. Även den mest livsglada gran inser sitt öde till slut. Så nu får den inte alls lika mysiga papperslampan från IKEA stå där och lysa i hörnet istället. Och kattskrället får återgå till att dricka vatten ur sin ordinarie vattenskål igen 10 månader fram över, tills det åter är dags att hugga ner ett livs levande träd och placera det i ett modernt boende. Visst är det en rätt freakad tradition ändå? Men mysig, förstås...




14 februari 2009: Så här ser han ut, speldjävulen!

Det var ju så soligt och gött ute idag så det kändes extra viktigt för en ljustörstande själ som jag att få komma ut och lapa i sig utav den härliga strålningen ovanifrån. Så jag tog Lena med mig och traskade iväg längs de hala gatorna på härligt gubbmanér (eller som Bambi på is). Det var som vanligt alldeles för varmt inne på Storkens galleria så vi försökte göra processen kort med att inhandla lite nässpray åt en förkyld dotter.

Lite längre upp på Kungsgatan fick vi syn på en udda gestalt som stod och spred budskap utanför en av de spel- och tobakshörnor som finns i denna vår trivsamma trästad. Med ett anlete som en schlagerbög på dekis och en kropp med kläder som en hemlös som just har varit och handlat hos Myrorna var det antagligen meningen att man skulle tycka lite synd om denna figur och därmed plocka upp plånboken för att lämna in några rader. Vi kände oss dock nästan lite otäcka till mods så det fick motsatt effekt och vi promenerade vidare. Men i vilket fall vet vi alla nu hur speldjävulen ser ut! Watch out!


13 februari 2009: Veckans tvetoppade MMS

Jag fick just ett MMS från Lena. Hon var på jobbet och råkade hitta lite rekvisita som tydligen inspirerade henne...

"My log says the owls are not what they seem"


12 februari 2009: Svensk tipsblogg för Spotifylyssnare

För många av oss har ju Spotify revolutionerat musiklyssnandet i datorn. Men kanske har man känt sig en smula vilsen i det gigantiska utbudet som finns där (även om en hel radda album och artister försvann för ett par veckor sedan då man rensade upp bland olicensierat material). Hur sjutton hittar man något bra och nytt att lyssna på? Jag hittade nyligen en svenskproducerad blogg - Spotinews - som informerar om nyheter i utbudet och dessutom tipsar om godbitarna.

Upphovsmannen till bloggen har ingenting med Spotify att göra men verkar ha fått företagets "blessing" efter ett namnbyte från "Spotifynews" till nuvarande "Spotinews"...

Jag har själv använt Spotify i några månader nu och som Premium-användare har jag inte behövt lyssna på någon reklam heller. Däremot har jag satt 14 nya glada användare till världen genom inbjudningar. Jag har fortfarande några sådana på lager så om du ännu inte har låtit dig frälsas men känner att nyfikenheten pockar på - hör av dig så ska jag se vad jag kan göra.






© 2005-2009 David Ahlbom.